Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
änniskorna hafva lidit, hafva frusit den
långa mörka vintern; hvarför fröjda de
sig icke den korta sommardagen,
hvarför glädja de sig icke med det strålande, nyfödda
ljuset ? Det är därför att mörkret här uppe är
så tungt och mäktigt att man aldrig riktigt kan
glömma det. Också när det själft försvunnit, når
ändå dess slagskugga fram och skär in i ljusets
glädje. Sången blir vemodig, ordet blir tungt,
många af de bästa tankarna, de ömmaste, finaste
känslorna förtvina, komma aldrig i dagen, ty
det är endast ljuset, som ger lif och växtkraft.
Ljuset här är ungdomens korta dröm, som
famnas af kölden och mörkret — det stora okända,
fruktansvärda mörkret. När de första isande
fläktarna komma, tror människohjärtat att det
skall frysa ihjäl, men man vänjer sig vid kölden,
man vänjer sig vid mörkret, vanan föder
resignationen, människan är som växten, hon kan
förkrympa till oigenkännlighet. Men när kölden
kommer för tidigt, när den kommer vid midsom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
