Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
martid, förhoppningarnas tid, ljusets tid, när det
icke blott är slagskuggan, som står lik ett
hotande fantom, när det är fienden själf, som kastat
sig öfver sitt rof, då reser sig det unga, varma
hjärtat till kamp. Det kan icke anse lifvet för
denna enväldiga moder, af hvilken det utan knot
skall taga hvad hon bjuder. Kanhända förblöder
det därvid, slukas af kölden och mörkret, men
kanske röfvar det ock under denna kamp någon
af de hemligheter lifvet afundsjukt gömmer på,
och som, när de komma i dagen icke mera äro
att frukta, ty ljuset är det, som ger lif och
växtkraft.
»Det har frusit i natt,» bära de fuktiga
morgontidningarna nyheten öfver stad och land, bära
den in i tusentals hem; i alla dessa hem krympa
hjärtan samman för det tunga oundvikliga och
lifsglädjen släckes af den kalla fläkten. Men
lifvet själft det går som förut, det följer sina
dunkla lagar, det förändras icke därför att hjärtan
blöda. När dagen går upp i sin hemska klarhet
öfver alla de frusna förhoppningarna, står röken
i den lugna luften såsom ett fint flor ur otaliga
människoboningar, där resignerade
människohjärtan bereda sig att bära olyckan.
Morgonmålet redes där som vanligt, och sedan går
bonden som vanligt bakom plogen och gör sitt
tunga arbete för dagen, det som ser så lätt ut,
därför att mannen är stark och seg och därför
att åskådaren aldrig försökt det. Men det unga
varma hjärtat bereder sig till kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
