Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fäderneslandet sina bästa krafter, så må de väl
tagas emot, i guds namn.»
»Å, se fröken Björkegrén!» hördes ett
utrop bakom dem. Assessor Bergfalk klef
uppför afsatserna i klippan, och i hans spår följde
den ena efter den andra af badsällskapet. Sedan
de druckit kaffe, hade de också kommit öfver
för att se minnesmärkena; sådant måste man se.
De betedde sig på stadsboars vanliga löjliga
sätt, när de komma ut i naturen. De sprungo,
klättrade och uppgåfvo då och då små skrik,
när någon af damerna snafvade eller såg en
groda eller en ödla, hvilken förskräckt kilade in
i sitt hål.
Marta var förargad. De hade afbrutit
samtalet, som för henne ägde ett så djupt intresse.
Hon afskydde assessorns spefulla artighet; han
kände intet annat sätt med unga flickor än att
retas. Hon kunde icke tåla badortens
dagdrifvar-lif och afskydde dessa människor, bland hvilka
hon kände sig blyg, tafatt och förlägen.
Badsällskapets ankomst störde äfven de
metande. De rullade upp refvarna och visade
triumferande sin rika fångst af stora abborrar.
Medan Marta betraktade fiskarna, vände hon sig
plötsligt till John. »Kunde vi icke ro ut ett
stycke, du och jag, hafvet är ju spegellugnt, det
vore härligt.»
»Ja visst,» svarade John ifrigt, likasom
gripen af samvetsförebråelser vid åsynen af det lilla
allvarsamma ansiktet. »Kom bara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
