Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag tror ni icke fa tid därtill,» sade
öfverst-innan, i det hon vände sig om. Hon hade stått
och talat med assessorn, och Marta trodde att
hon icke hört det framkastade förslaget.
Marta skulle gifvit bra mycket för en stunds
ostörd samvaro med John, men styfmodern hade
verkligen rätt, sällskapet rustade sig till affard.
Solen gick ned, och en half timme därefter klöf
ångslupen den blanka vattenytan, medan musiken
stämde upp den pompösa finalen till »Kung
Karls jakt».
Marta satt tyst och förstämd. Bredvid henne
pratade fröknarna von Kapp ifrigt. De hade
blifvit trötta att vänta, hade frusit och voro
alldeles ur humör. Som vanligt gåfvo de sitt
missnöje luft genom utfall mot alla och allt här
hemma.
»Åtminstone håller ingeniör Wall med oss,»
fortfor fröken Agathe häftigt, »att man
annorstädes kan ha det mycket bättre än här i landet.»
»Oh,» svarade John på sitt litet långsamma
engelska vis, »naturligtvis kunde mycket vara
annorlunda; man behöfver bara —»
Han afbröts af en ung, mager herre, som
häftigt begynte tala. Det var doktor Lindström,
som hade svårt att låta någon annan tala till
punkt. Han var hvad man i allmänhet brukar
kalla en ovanligt intresserad ung man. Det som
visserligen minst intresserade honom, var hans
tjänst; den hade han också tagit endast för
utkomstens skull; han svärmade för tidens stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
