Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det sista kom nästan som en ofrivillig
bekännelse. Innan John hann svara, skyndade hon
sig att tillägga:
»Minns ni de dagarna på sjön, då vi lärde
känna hvarandra. Sällan har jag sett hafvet så
vackert som då, jag är aldrig rädd på sjön. Ni
skall veta att jag fäster en viss betydelse vid att
vi blefvo bekanta på hafvet.»
Om han mindes dessa dagar, under hvilka
han ägnat henne en tjugutvåårig ynglings
svärmiska, stumma dyrkan! Han blef nästan rädd
för den häftighet, hvarmed dessa känslor åter
tycktes vakna till lif. Han undgick emellertid
att svara, emedan han varsnade att öfverstinnans
uppmärksamhet plötsligen riktades på något annat.
Där borta syntes öfversten och senator F.
långsamt gående på vägen nere vid stranden.
I den lille tjocke, oansenlige senatorns yttre
fanns intet, som skulle förrådt statsmannen, utom
måhända en viss långsam värdighet i rörelserna.
Ilan var af bondesläkt och hade arbetat sig upp
som en af det fennomanska partiets ledande män.
Han hade sin envishet och sin otroliga
arbetsförmåga att tacka för framgången. Öfversten
kunde anse sig så godt som hafva nått sitt mål,
om han för sig vann denne man, hvilken genom
sin hänsynslöshet och den sparsamhet han ville
införa i statshushållningen, ofta blef både fiender
och meningsfränder besvärlig.
John hade äfven varseblifvit de båda herrarna.
Öfversten, som eljes aldrig tålte något förtroligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
