Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men oftast åt hon hemma, — det blef också
billigare. Efter dagens arbete tog hon vanligen
en promenad och gjorde då sina små uppköp
för dinern. På kvällarna, sedan Agnes gått
hem till sig, var Marta alltid ensam. Hon
brukade sysselsätta sig med dekorativ konst,
målade soltjädrar, bonbonniérer och dylikt.
Dessutom hade hon lärt sig ett slags emaljmålning,
som var på modet och icke lönade sig så illa.
Det var endast på detta sätt hon kunnat slå
sig fram dessa år, ty pensionen efter fadern och
det lilla arfvet kunde icke förslå, huru
anspråkslöst hon än lefde. Till julen fick hon dock
vanligtvis en penninggåfva af fastern. Emedan fröken
Mathilda ogillade Martas vistelse i Paris, tilläto
hennes principer icke att hon gaf brorsdottern
något bestämdt understöd.
Tanken på att fastern utan minsta
personliga uppoffring kunnat gifva ett litet årsunderstöd,
så länge studietiden varade, alstrade agg och
bitterhet hos Marta. Det var icke bara därför
att hon behöft dessa pengar, utan hon skulle
ansett dem som ett slags föreningsband med
hemmet och det förflutna, de skulle visat att
där ännu fanns någon, som brydde sig om henne
och önskade att hon skulle ha det bra.
Huru Marta hatade denna själfbelåtenhet,
detta räknande med känslor, denna plikttrohet,
som var så egenrättfärdig, därför att den icke
visste hvad frestelse ville sägal Fasterns
handlingssätt blef måttstocken, efter hvilken Marta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
