Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedömde tänkesätten och människorna i
allmänhet därhemma, och hennes bitterhet vände sig
mot allt och alla där. Huru hon egentligen
kommit öfver den första tiden i utlandet, skulle hon
själf haft svårt att göra reda för. Hon hade känt
sig gränslöst olycklig; hvarje band med det
förflutna var afslitet och minnet af det som varit,
kunde endast återväcka hennes sorg. Men
småningom hade arbetet lagt beslag på tid och
tankar. Det var ett arbete, som hon älskade,
det var öfver hufvud taget det enda i lifvet, som
hon numera älskade. Dessutom var det ett
medel att komma fram; hon skulle visa fastern,
likasom alla därhemma, hvad hon dugde till.
Hon blef gränslöst ärelysten, hon arbetade i
målarskolan hela dagen, från tidigt på morgonen
tills det blef mörkt. När läraren kom, skulle
hon alltid hafva beröm; hon måste liafva det,
eljes gaf hon sig ingen ro. Hon blef äfven
verkligen en af de bästa eleverna, och
kamraterna beundrade hennes djärfva och korrekta
teckningar. Det fanns dock icke mycket känsla
i dessa teckningar; man hade kunnat tro dem
vara gjorda af en ung, ärelysten man.
Tillbakadragen och misstrogen, hade hon
nästan ständigt varit allena i Paris, till dess hon
blef bekant med Agnes. Mellan dessa två olika
naturer uppkom en egendomlig vänskap. Agnes
var alls icke förbehållsam. Med de djärfva
uttryck hon lärt vid akademien i Stockholm, hade
hon berättat Marta sin historia, huru hon fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
