Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leten, ehuru det kring dem mörknade mer och
mer. — —
Följande morgon gick Arvid med Marta till
salongen. Hennes tafla var det enda han ännu
ville se i Paris; återkomsten dit hade väckt
alltför smärtsamma minnen, för att han skulle
stannat längre än han nödvändigtvis behöfde.
»Här är den,» sade Marta, när de kommo
in i en af de mindre salarna i Palais de
Hn-dustrie.
Taflan hade en förträfflig plats nere på
cymaisen. Det var endast en kvinnofigur i
naturlig storlek, afskuren af ramen vid knäna. Hon
stod med sänkta armar och hopknäppta händer
i mörka, enkla draperier, likasom i sorgdräkt,
mot en mörk fond. Den var mycket enkelt
målad. Man såg väl att den unga konstnärinnan
ännu icke var fullt själfständig och att hon tagit
djupa intryck af sin berömde lärare, men vid
åsynen af hufvudet glömde man all bismak af
skola. Det var, som skulle artisten i detta
nedböjda hufvud, svept i en mörk slöja, gjutit in
all den erfarenhet hon själf ägde om lifvet och
sorgen. Det hon framställt, var väl ungdomens
lidelsefulla sorg, men därjämte något annat.
Den enkla kvinnofiguren tycktes växa, ju längre
Arvid betraktade henne. Hon uttryckte något
större, något högre och heligare än individens
själfviska sorg.
»Du kunde äfven kallat din ’Sorg’ Finland,
om människorna här blott begripit det,» sade
Arvid lågt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
