Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack,» svarade hon enkelt, men i tonen
låg glädjen öfver att blifva förstådd.
De gingo tysta genom de stora,
människo-fyllda salarna.
»Minsann, tror jag inte det är en bekant,»
hörde Marta plötsligt en röst bredvid sig yttra
på svenska.
När hon vände sig om, såg hon en lång
herre, som hon efter ett ögonblicks tvekan kände
igen såsom den unge läkare, hvilken hon
rådfrågat under sin vistelse hos fastern. Han hade
nyss kommit till Paris och var första gången på
salongen, men hade redan hunnit se Martas
tafla. Han gratulerade till medaljen, det var
riktigt roligt att en landsmaninna vunnit en sådan
framgång. »Men fröken borde måla något
gladare,» menade han, »det skulle bestämdt göra
större lycka hos den stora allmänheten.»
När hans följeslagarinna, en ung finska, som
studerade sång i Paris, förde bort honom för
att visa några jättemålningar, som blifvit mycket
omtalade för sin storlek, undrade Marta med
en känsla af beklämning, om detta skulle blifva
den allmänna opinionen där hemma om hennes
arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
