Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskapet »Idun», vid hvars sammankomster han gerna tstälde
alster af sin pensel. Och till sin stora tafla, till de höga
ställningarne återvände han så ofta krafterna räckte. Sjelf var han
dock icke den, som skylde på ohelsa. Med sällspord uthållighet
öfvade han den friskes pligter, sedan 1864 jemväl ordinarie
professor vid konstakademien, en plats, som kräfde mycken
tidsuppoffring och gaf ringa lön. Allt fortfarande »fläktade det en
frisk vind omkring den svage». I sitt smakfullt ordnade hem
var Höckert den gladaste värd, om ock plågor aftvungo honom
smärterop i nattens ensliga stunder. Och alltjemt återvände han
till den stora taflan, för att alltjemt åter nödgas afbryta det
ansträngande arbetet. Sommarresor i Dalarne och Helsingland
företog Höckert jemväl under dessa år, och bland de taflor, hvilka
han 1865—66 begynte, var både en »Höskörd i Dalarne» och en
»Delsbodans». En fris (figurer representerande svenska
folkdrägter och svensk industri) för en minnesvas, tillverkad å
Grustafsberg och utstäld i industriexpositionen 1866, komponerade
Höckert i början af samma år.
»Slottsbranden» hade emellertid upphört att vara afsedd för
den ursprunglige beställaren, och då den nordiska
konstexpositionen år 1866 nalkades, giorde Höckert sitt bästa att få den
åtminstone så färdig, att den kunde der utställas. Han målade
tills penseln, bokstafligen taladt, föll ur hans hand och han icke
mera var mägtig att återupptaga den.
Taflan blef alltså utstäld och gjorde, trots sitt ofullbordade
skick, ett storartadt intryck. Storslagen är också dess handling,
väldig dess anläggning. Men ej kunde den så fattas, som mästarn
velat, ty han hade ej förmått att skänka den hvarken sin andes
eller sin hands »ultima lima». Äfven de nämda taflorna,
Höskörden och Delsbodansen, blefvo ofullbordade; de blefvo ej ens
utstälda.
Men på utställningen fick Höckert återse sitt »Lappkapell».
Allmänheten jublade, ty den såg att Sverige egde något verkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
