Johan Fredrik Höckert 1826-1866 / 33 (1900) Author: Harald Wieselgren - Tema: Sveriges allmänna konstförening Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Delsbodans» (båda här afbildade). En fris (figurer,
representerande svenska folkdrägter och svensk industri) för en
minnesvas, tillverkad å Gustafsberg och utstäld i industriexpositionen 1866,
komponerade Höckert i början af samma år (parti deraf är här återgifvet).

PARTI AF FRIS Å VAS FRÅN GUSTAFSBERG. (Tillhör Gustafsbergs Porslinsfabrik.)

»Slottsbranden» hade emellertid upphört att vara
afsedd för den ursprungliga beställaren, och då den nordiska konstexpositionen år
1866 nalkades, gjorde Höckert sitt bästa att få den åtminstone så färdig, att den
kunde der utställas. Han målade tills penseln, bokstafligen taladt, föll ur hans hand
och han icke mera var mägtig att åter upptaga den.

Taflan blef alltså utstäld och gjorde, trots sitt ofullbordade skick, ett storartadt
intryck (den meddelas här i afbildning). Storslagen är också dess handling, väldig
dess anläggning. Men ej kunde den så fattas, som mästarn velat, ty han hade ej
förmått att skänka den hvarken sin andes eller sin hands »ultima lima». Äfven de
nämnda taflorna, Höskörden och Delsbodansen, blefvo ofullbordade; de blefvo ej ens
utstälda.

(Tillhör Nationalmuseum)

Men på utställningen fick Höckert återse sitt »Lappkapell». Allmänheten
jublade, ty den såg, att Sverige egde något verkligt stort i sin konstutställning. Med
vemod lemnade mästaren hufvudstaden efter midsommaren, ty helsan fordrade bad
och hvila. Detta fann han i Marstrand, vårdad af mor och syster, omgifven af
allas hyllning. Det älskvärda lynnet hade inga plågor, inga motgångar förbittrat. Då
han hörde, att den stora »Slottsbranden*, hvilken hembjudits staten, icke blifvit
antagen af inköpsnämnden, grep det honom dock djupt, men till sina närmaste sade
han endast: »den stiger nog i värde, när den betraktas som mitt sista arbete.» Det
har den också gjort. 1867 utstäld i Paris vann den föga erkännande af kritiken,
något bättre gick det den 1876 i Filadelfia. Men när den derifrån återkommit
till Sverige och af Höckerts fränder och vänner skänkts till statens museum,
glömdes mer och mer talet om att taflan var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>