Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte hjälpa, att jag är så fattig och han inte
heller att han är så snäll; men om jag så
skulle dö här jag sitter, så har jag honom
kär och så blir det i alla mina lifsdagar. Det
var han, som först talte till mig om det,
många, många gånger, och både han och jag
trodde en tid, att mor kanske skulle kunna
ge med sig en gång: en tror ju så gärna det
man önskar af allt hjärta. Men så sa’ mor,
när som Englas Kristofer hade gift sig med
Eljäna, som tjänte där, att det aldrig skulle
ha händt, om det hade varit er son. Och
då förstodo både jag och Anders, att där fans
inte hopp mer, och då hade jag ingen annan
råd än att säga opp mig — när vi inte allt
jämt se hvarandra och äro omkring hvarann,
blir det kanske inte så tungt. Som det nu
är, gå vi af till slut begge två.’’
Mor Thoa var blek, men ansiktet visade
inte ett grand hvad hon tänkte. Hon satt
tyst en stund. Så gick hon bort och tog och
bläddrade i psalmboken. Genom tårarnes slöja
såg Gunborg, att gumman med nageln gjorde
ett streck på ett högerblad och vek ett hörn.
Gunborg visste att gumman stundom “lottade
med psalmboken.’’ Hon skulle gifvit år af
sitt lif för att se huru lotten fallit. Efter en
lång tystnad satte sig Thoa hos flickan, men
såg ej upp.
uHvart tänker du nu ge dig hän?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
