Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorg och last kan nog skrapa af
förgyllnin-gen!”*
“Ah, nog är hon lite vackrare än du och
jag alltid, sa Erik försmädligt, och däri hade
han rätt, ty Mätta var då rikligt “rälig”. Salla
hade brustit i gråt och likaså barnet, som hon
förgäfves sökte tysta på det naturligaste sätt
i världen, under det hon vyssade det.
Det gjorde toppan ondt och hon vinkade
åt Salla att komma och sätta sig på
bänkkanten; därpå torkade hon den lille om näsan,
strök honom öfver håret och sade “pip!’* vid
det hon krafsade honom på bröstet med sina
knogar.
“Hur gammal är den lille stackaren,
sporde hon Salla.
“Fy-fyra månader!”
“Hvems pojke är det?” frågade Mätta
med ett elakt leende.
“Min!” sa Salla, men hon blef röd.
“Den som tiger i tid, slipper gråta i otid,”
mumlade “Sugen”.
“Han är rödhårad — det är då inte efter
modern,” sa skräddaren. “Jag skall hemsöka
föräldrarnes missgärningar — —” . mumlade
han till Mätta.
“Det är underligt ändå — hela
“kommunalens” folkasläkt är rödlufvad som räfungar!”
sa Mätta. “Ja ja, bevare Gud min mun!”
“Det är ändå det värsta,” hviskade Salla
till Toppan. “Det ginge väl an att lida nöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
