Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sörja, men elaka människor ska alltid
lägga sten på börda, och skammen är det värsta.
Jag bara önskar, att hvarenda tös, som blir
frestad af falska vänner och sitt eget kött,
bara en gång finge se mig sitta här i dag, så
skulle hon jaga frestaren på dörren genast.
Men det är för sent ‘ alt sticka vantar, se*n
handen är förfrusen; mest är jäg rädd för att
de ska ta Lillen ifrån mig. Der ha tre små
blifvit ackorderade in hos Mätta och de ha
dött alla tre. Ack, bara hon inte får Lillen!
Då tar hon lifvet af honom också!”
“Så så, barn lilla! Vår Herre hjälper
nog!’1
“Ja, men Lillen! Dör han, så dör jag
med. Ack, om någon människa på jorden
kunde hjälpa mig!”
“Kan inte “kommunalen’’––––-ja, inte
för jag är nyfiken, men —” \
“Det är den siste på jorden, jag skulle be!
Har han inte kert sitt eget barnabarn ut i
villande världen ? Åhja! Herren känner hvad
jag har lidit! Sasser hade lofvat att jag skulle
bh hans huscru, och jag trodde ju på honom
som på mig själf; men när så barnet var
kommet till världen, fick han inte lof för fadren
att ta mig, och när jag stod ensam och
öfver-gifven och ville söka lag och rätt för att fä
hjälp till det lilla, skickades Sasser hemifrån
och hans far och mor bådo mig att dra hän
med det stackars oskyldiga barnet, deras eget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
