Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kött och blod! Aldrig jag tror att Sasser
glömmer mig eller blir till människa i
Amerika, och jag vet, att de ha tagit brefven, som
han skrifvit till mig. Men se, den fattige har
ju hvarken rätt eller huld! Och för den
mäktige fins hvarken lag eller förordning!
Nu har ju jag ingen annan vån än att begära
fattighjälp. Kunde jag få lite, så skulle jag
hyra mig in någonstans med den lille och
föda oss med synad, men ska de ta honom
från mig, går jag rent af. Ts, nu tror jag
kommunalnämnden kommer — jag hörde Ola
Sassers bjällror. Ack, om det vore öfver!
Den stackars faderlöse––-’’
“Tåla dig, min piga: han har en Fader i
himmelen/
Nämnden inträdde — fyra man högt:
Ola Sassersson, dryg och pösig, slätrakad och
flintskallig; inspektoren på Medellösa boställe,
fryntlig, i grått helskägg och glasögon, ett
ständigt eko af Ola Sassersson, till hvilken
han stod i affärsförbindelser, för öfrigt en
välvillig människa, som gjorde skäl för
namnet “Muntre Mellbäck’’; Måns Månsson, en
småbonde och ett riktigt mähä samt de andras
driftkuku, och slutligen kyrkovärden Bonde
Sonesson, en bild af girighet och hjärtlöshet
både till anletsdragen och karaktären. Det
var ej blott vintervinden, som gjort deras
kinder så röda. Ola Sassersson, som bodde
längst ute, hade hämtat upp de öfriga under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
