Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Naturligtvis, men inte för mycket“, vidhöll
löjtnanten på samma skämtsamma vis, i det han
sträkte på sin välväxta, spänstiga gestalt med en
åtbörd, som angaf att han åtminstone i fulla drag
njutit af det lätjefulla lif han fört dessa senaste
fjorton dagar. „Den här flitiga, vackra handen
kan gärna unna sig en dags hvila“, fortfor han
med ett tag om fröken Henriettes hand, som
sopade smulorna från frukostbordet, „här är en
brännblåsa och här en annan; hvarför skall
faster själf stå i spiseln,’kan inte Mina . . .“ ?
„Jag undrar, hvem som skulle äta den
röran“, afbröt hon otåligt; när det gälde
hushållet tålde hon inga motsägelser. Mathias skulle
veta att ett hushåll var ingen småsak, och att
Marusja var mycket kinkig med maten.
„Kan inte faster taga en flicka till, en Mina
i ny och förbättrad upplaga?“ skämtade
brorsonen. „Naturligtvis skulle vi, — det är ju vi
som . . .“
„Nej, vet du Mathias, karlar förstå sig på
mångahanda ting, men på ett hushåll begripa de
sig rakt inte, och det är inte värdt att de blanda
sig däri. De tro att allting går af sig själft och
det tror tyvärr Marusja också ...”
Löjtnanten grep hastigt sin mössa från
bordet, han ville icke inlåta sig på dessa ömtåliga
frågor. Det var tydligt att fröken Henriettes
lynne icke kommit riktigt i jämvikt ännu efter de
tre afskyvärdt långa regnvädersdagarna, då Marusja
varit så retlig och otålig och hela huset liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
