Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fyldt af otrefnad. Men allt skulle nog blifva
bra igen, bara man icke låtsade därom; det
hade ingen fara därmed, så svag som faster
Henriette var för Marusja. Med ett småleende
och en lycklig, frisk människas orubbligt goda
lynne nickade Mathias farväl, i det han gick upp
till byn för att beställa häst, med anmärkningen
att han nog skulle vara tillbaka igen, innan
Marusja vaknade.
Fröken Henriette stod vid fönstret och såg
efter honom. Ståtlig och vacker var han och
ett hjärta af guld hade han; — hm — hm, men
han måste få veta, huru förvändt det var att alla
skulle råtta sig efter Marusjas fordringar och
nycker. Egentligen borde det sägas till Marusja
själf, men — hm, hm, hon var ju ett sådant
barn. En dag hade fröken Henriette begynt tala
om en kvinnas och husmors plikter och
åligganden, i det hon dragit upp bilden i gammaldags
sträng stil; då hade Marusjas stora ögon
yttermera vidgats af häpnad, tils de plötsligt drogo
ihop sig af skratt. Men Mathias hade hastigt
slagit om till ett annat ämne, och följande
morgon bad han fröken Henriette aldrig mera tala
om något sådant med Marusja. Han uppfattade
mycket väl fasters goda afsikt, men — nå ja,
Marusja förstod sig icke på sådant och hon
be-höfde häller icke befatta sig med hvardagslifvets
små detaljer. Allt det som vanligtvis gör
människorna trötta, uttråkade och utslitna, skulle
hållas långt från henne. Och eftersom det års-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
