Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underhåll, hvarmed hennes rike släkting bidrog
till det unga parets lefnadskostnader, blef gifvet
med så öfverflödande frikostig hand, kunde
Ma-rusjas alla önskningar uppfyllas. Mathias
ansåg det helt enkelt som sin plikt att skydda
henne för alla bekymmer, allt obehag, alla de
tusen små uppslitande dagliga omsorgerna. Hans
armar voro ju starka nog att bära henne genom
lifvet, lyfta henne högt upp, så att hon icke
behöfde stöta sig blodig mot dess hvassa stenar.
Hm—m — en bättre, finare, noblare man
än Mathias fans icke i hela världen, det var
fröken Henriette fullt och innerligt öfvertygad om.
Hennes ögon fuktades, när hon hörde honom
tala om Marusja, och hon måste hosta två
gånger, innan hon fick fram en invändning —
ty naturligtvis funnos ändå åtskilliga
anmärkningar att göra mot hans uppfattning af saken. Ehuru
hon varit färdig att gå i döden för Mathias,
kunde hon aldrig hålla inne med de otaliga
anmärkningar och förmaningar, genom hvilka hon
afsåg att främja hans värkliga lycka, och hon
hyste icke minsta tvifvel om att icke hon, långt
båttre än han själf, insåg, hvari denna lycka
bestod och huru den skulle uppnås.
Detta ständiga mästrande hade förut gifvit
anledning till månget häftigt uppträde mellan
fastern och brorsonen, dessa två, som i
karaktärens anläggning och daning egde så mycket
gemensamt — .släktdrag“, som fröken Henriette med
stolthet kallade hvarje likhet hon kunde spåra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
