Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtalet var i full gång, ty husets fru
förstod att föra människor tillsamman. Själf talade
hon med löjtnanten om landtlifvets oändliga
enformighet, höst och vår var det nästan icke att
hålla ut därmed, sade hon med klagande röst.
Därför sökte hon sommartid skaffa sig minnen
att lefva på under den långa, odrägliga vintern.
I år hade hon haft den ovanliga turen att hennes
goda vän Julie, som var målarinna, slagit sig ned
på orten. Hon kom just från Paris, full af lif
och nymodiga idéer. Många öfvertalande ord
hade icke behöfts för att hon skulle utbyta den
tarfliga bondgården, där hon först hyrt sig in, mot
Bredviks stora präktiga gästrum. Sommartid
bodde äfven assessor Lindmark på sin villa
Örnhamn, som låg två timmars väg från Bredvik ute
i skärgården. Han var den angenämaste
sällskapsmänniska man kunde träffa på — beläst
och berest — fin konstnärlig smak — hela villan
som ett museum, ja, Örnhamn måste löjtnanten
nödvändigt se. Och fru Rosendahl uttalade sin
fägnad öfver att assessorn just i dag var här, så
att hon fick förmedla bekantskapen. Eljes kom
han nu för tiden två gånger i veckan, emedan
Julie målade hans porträtt, sade frun
småskrattande med en liten betydelsefull blinkning på
ögat öfver till assessorn och fröken Julie.
Löjtnanten yttrade sin belåtenhet med att
hans hustru skulle finna det sällskap och den
förströelse hon behöfde. När fru Rosendahl tog
Marusja i sitt beskydd, så . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
