Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och frun log högt till svar på den
smickrande, artiga bugning, som afslutade meningen, i
det hon försäkrade, att det skulle vara henne ett
nöje att äfven någon gång taga emot gamla
fröken Riddersköld. Egentligen voro de ju
grannar, ty två mil på landet var intet afstånd att
tala om, och fru Rosendahl kände sig nästan
stött öfver att sålunda blifva förbigången.
Men löjtnanten förklarade, att hans faster
hörde till dem som aldrig kunna slita sig lös
hemifrån; så här sommartid gräfde hon formligt
ned sig i trädgården.
Fru Rosendahl framkastade en nyfiken
förmodan, att den gamla damen måtte vara en
mycket originell person — bara det att bo så
där ensam ute på stranden, hu då — frun drog
med en rysning upp axlarna. Och folket talade
om ett ljus, som brann därute under mörka,
stormfylda nätter, och om syner och varsel —
men sådant var ju modernt nu för tiden — eller
kanske trodde löjtnanten att man icke här på
landet följde med sin tid?
Men löjtnanten förnekade bestämdt, att hans
fasters syner hade något gemensamt med den
moderna vidskepelsen. Han ville icke inlåta sig
på några förklaringar, men han hade själf varit
vittne till att hon värkligen förutsett händelser,
som timat. För resten tog fröken Henriette
saken på sitt eget vis. „Om man blott gör ett
rått och godt bruk af denna andra syn", brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
