Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt, och ju flere svårigheter han måste öfvervinna,
dess muntrare lyste hans stora, jovialiska, röda
ansikte. Han var alldeles oumbärlig vid alla fester.
Men herr Rosendahl satt fortfarande kvar
därinne. Den glödande, gnistrande vätskan
framför honom i glaset var hans välkända, förfärliga
vän, som förskönade och förkortade de långa
vinterkvällarna i hans ödsliga hem, och han kunde
icke skiljas från denna vän, så långe där fans
en droppe kvar. Från festplanen bar vinden
genom det öppna fönstret till honom ljudet af en
ungdomlig stämma, som hänförd talade om huru
fosterlandet kallade alla sina söner och döttrar till
arbete. Ingen kraft var så ringa att den fick
förspillas, ingen arm så svag att dess gärning ej
behöfdes, den stora, unga modem Finland hade
hjärta och rum för alla sina barn. — Och när
den ungdomliga stämman tystnade, stego tonerna
af »Vårt land“ från folkskolebarnens läppar upp i
den soliga luften öfver de blottade hufvudena,
och de allvarliga männen och kvinnorna, som icke
lärt sig sjunga, lyssnade till barnens sång liksom
i stilla, tålig förbidan på den nya tid, som skulle
komma.
Inne i rummet böjde herr Rosendahl
huf-vudet djupt ned mot bordet. Med tonerna,
hvilka där ute jublande svingade sig uppåt med
människoandens högsta och skönaste aningar,
blandades en snyftning. Tonerna talade till den
nedböjde mannen om att också han en gång
varit en ung student med höga, vackra ideal; också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
