Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han hade sjungit under fagra, ljusa sommarkvällar
— men det var länge, länge sedan — det var
bittert att minnas. — Hans darrande hand grep
efter flaskan och fylde glaset gång på gång med
den glödande, gnistrande vätskan, som bragte
ljuflig glömska.–––
Dår ute höll solen på att gå ned. Vid hennes
afskedskyss rodnade hela den stora fjärden, de
grönklädda öarna och uddarna glänste, och af
förtjusning öfver sin egen fägring fördubblade de
sig i den blanka vattenspegeln. Sin vackraste
förgyllning sparade solen dock för de enkla
männen och kvinnorna, som dansade däruppe på
ängen. Dessa ansikten, som hon dagligen både
smekte och brände, var hon ju mest förtrolig med.
Hon strålade mot gossarna, som sedan de
granskat flickorna under anmärkningar öfver huru de
växt och utvecklat sig, knuffade undan en rival
med styrkans rätt. Hon förskönade flickorna, där
de radat upp sig på gungbrädet, som sviktande
buktade sig under bördan. När sedan folket
skok-kade sig nere vid stranden för att se på
kapprodden, log den stora, glada solen så att hon
blef eldröd. Var det icke befängdt att dessa
starka armar, som voro vana att kämpa för lifvet
mot vågen och stormen, skulle läras modernt
fjäsk och onyttig åflan. Med detta löje öfver
människornas dårskap gick solen ned. Och så
var festen slut.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
