Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äflan eller protester, öfvervägde fröken Henriette
domen, som skulle öfvergå detta stridiga släkte,
medan hon strödde ut sina håfvor för både onda
och goda.
„Se huru elaka de äro, unna den stackarn
knapt ett korn“, fortfor hon; „de märka väl att
hon är förmer än de. — Djuren likna
människan“, tilläde hon eftersinnande, „de förstå sig
bara inte på förställningskonsten“.
Fröken Julie såg hastigt på den talande,
som emellertid lugnt fortfor att strö ut sina gryn.
Om en liten stund syntes den hvita hatten
af-lägsna sig i riktning mot byn. Och den gamla
damen återvände med ett fömöjdt småleende till
göromålen i trädgården.
En eftermiddag när fröken Henriette,
ned-hukad bland stickelbärsbuskarna, sökte uppdaga
den spräckliga hönans intimaste hemlighet, kände
hon sig plötsligt omfattad af två starka armar, så
att hela hennes mödosamt hopletade skatt af
ny-värpta ägg var på våg att krossas.
„Gud bevare mig, Mathias, så skrämd jag
blef! Är det vårkligen du? Jag som hvarken
hört eller sett att du kom “!
„Hvar är Marusja“?
Mathias hade icke skrifvit, emedan han ville
komma som en glad öfverraskning. Nu skulle
han föra Marusja hem med sig. Så han saknat
henne, det kunde faster aldrig tro. — Nej, han
hade icke tid att dricka en kopp te, det skulle
han göra sedan tillsamman med Marusja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
