Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter några ögonblick stod fröken Henriette
åter ensam i trädgården och skuggade med
handen öfver ögonen, för att se den ståtliga
gestalten vandra utmed stranden i samma riktning som
Marusja för en stund sedan.
Det var en lycklig människa, som gick där
i det strålande solskenet. Rundt om honom
hälsade hafvet, stenarna och träden med tusen
barndomsminnen vandraren välkommen hem. Och
målet, som den vägen förde honom till, var
säll-het och kärlek. Fans väl större lycka på
jorden än en sådan sträfvan mot hans längtans mål?
När vandraren kom till udden, varsnade
han plötsligt en egendomlig, förkrympt, haltande
varelse, som steg fram likt ett grinande, otäkt
troll i den vackra omgifningen. Vid den
obehagliga synen stannade Mathias ofrivilligt, men
erinrade sig med detsamma äfven denna gestalt
såsom ett barndomsminne. Det var byns gamla,
fåniga fattighjon, kanske litet krokigare, med
ryggen litet mera böjd och med några flere rynkor
i ansiktet än förr, men eljes sig alldeles lik, ty i
hans värld egde ingen utveckling rum.
Mathias hvisslade för att kalla på honom
såsom i forna tider, och gubben lyssnade med den
gamla misstänksamheten, som i allt ovanligt
vädrade en fara. Men när den fina främmande
herren höll upp en cigarr, var motståndskraften
bruten. Ett leende gick öfver det slappa, vissnade
ansiktet, när gubben skyndade fram. I tobaken
låg för honom all lifvets njutning gömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
