Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storn både döpt barnet och kyrktagit
Vigström-skan — och det hade väl varit tröst nog.
Några af kvinnorna gåfvo luft åt sin
misstro till „gamla fröken“, som sades vara där uppe
hos Vigströmskan. Men klockaren, som i sin
ungdom seglat både till Frankrike och Spanien, och
hvars uppfattning sålunda vidgats af den
erfarenhet resor medföra, hade en motsatt åsikt och kunde
icke nog berömma „gamla frökens“ handlingssätt.
Det var minsann godt och vål för Vigströmskan
,och barnen att hafva henne att trygga sig vid, nu
när de stodo där med toma händer och säkert
äfven måste lämna gården.
Skomakerskan kom med invändningen, att
man icke kunde veta, hvilka afsikter „gamla
fröken“ hade med det oskyldiga barnet, ty för
sig-nerier och sådant otyg voro just nyfödda barn . .
. . . Men hon afbröts af klockarens skrattande och
öfverlägset uttalade fråga, om någon klok
människa numera trodde på sådana dumheter. Hon
drog sig förlägen undan, i det hon försvarade sig
med att hon i alla fall „visste hvad hon visste“,
medan klockaren i sunda förnuftets namn fortfor
att bevisa det vara både kristligt och klokt att stå
vål med „gamla fröken“. Detta gälde för öfrigt
icke blott Vigströmskan; andra kunde äfven taga
det åt sig, ty så långe fröken undervisat barnen,
hade det varit en fröjd att komma till
låsförhören hår i byn, men nu måste man både skratta
och gråta öfver eländet, förklarade klockaren
harmset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
