Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockaren var en man, som kunde lägga sina
ord skickligt och klokt. Det behöfdes blott hans
kraftiga tag i rodret för att gifva den allmänna
opinionens vinddrifna båt den rätta kursen. En
stark omsvängning i tänkesättet beträffande „gamla
fröken“ gjorde sig genast gällande. De som hade
barn i skolåldern, erinrade sig suckande, huru
lätt det fallit sig med barnens skolgång den tiden
„gamla fröken“ låtit barnen komma till sig tre
gånger i veckan. Och när Adams söner rätt begrundat
klockarens ord, sköto de skulden på Evas döttrar,
ty om icke kvinnorna blandat bort saken med
skvaller och dumt prat, skulle aldrig någon
förnuftig karl sagt annat än det klockaren sade.
Där uppe hos Vigströms gick „gamla fröken“
och ordnade och stälde från morgon till kväll; i
nio dagars tid hade hon nu varit där.
Märkvärdiga hade dessa dagar blifvit för
henne. Först var hon lik ett skyggt djur, som af
misstag låtit locka sig ur sin håla och som
endast sträfvar att vända åter till sitt gömsle. Men
sedan hade den gamla vanan att tänka på andra
besegrat skyggheten. De vackra, gamla händerna
begynte åter taga i, såsom de gjort i forna
dagar; det skedde först rent mekaniskt, ty sådana
grepp, som vana och öfning gifvit, glömmas sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
