Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljud i natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När de båda flickorna blefvo ensamma, slog
Maria häftigt sina armar om fostersystern.
»Rosa, Rosa!» utbrast hon jublande, »han är
den största, den berömdaste, den skönaste man jag
någonsin i världen skådat! ... Rosa, vet du, han har
lofvat hjälpa mig att komma till Helsingfors... jag
får studera... förstår du?... Jag får lära allt som
behöfs till att bli lärarinna .. . och sedan är jag fri
... tänk dig, att vara fri och bero af ingen annan
än af sig själf, och veta så mycket... och så, Rosa,
har han bjudit mig till sitt hem ... jag far se honom
och höra honom tala...»
»Jag förstår inte hvad du menar,» sade Rosa
alldeles förbryllad, i det hon sökte lösgöra sig ur
den våldsamma omfamningen.
»Jo, ser du,» fortsatte Maria på samma obändiga
vis, »när jag af mor fick höra, att den främmande
läkaren, som kommit hit, var professor Ehrendt,
tänkte jag genast, att jag skulle be honom
upplysa mig om det jag så länge gått här och
grubblat öfver och som ingen annan här förstod sig på
eller brydde sig om... Han är en man, som vet
allt, tänkte jag.»
»Men huru kände du honom, du hade ju aldrig
sett honom förr?» inföll Rosa häpen.
»Hvad betydde det, jag hade ju otaliga gånger
läst om honom i tidningarna. Jag visste hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
