Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta torp, beläget vid Motalavägen från Medevi, helt nära helsobrunnens område,
är i orten kändt och hedradt som »professorns födelseort». Han föddes där den
14 oktober 1829. Där förevisades ännu 1901 Anders Gnstaf Malmströms af honom
själf med smakfull ornamentik sirade säng.
Hemmet i torpstugan Nubbekullen låg i vackra omgifningar, närmast i en väl
hållen trädgård, därutanför ett stycke jord som skulle bereda näring åt ko och får
samt smärre husdjur. Således idkades här jordbruk i mycket liten skala, under det
inkomsten å handtverk var hufvudsaken. Båda makarna, Anders Gustaf och Brita
Stina, voro tänkande och hjärtegoda människor, arbetsamma, sparsamma, och med
utvecklad håg för läsning. Fadern utförde ofta sådana arbeten, som kräfde längre
frånvaro från hemmet, såsom kyrkoinredningar o. d. Hvarjehanda ornamentik kunde
han utföra i hemmet. Den äldre sonen tycktes icke vidare intresserad af dessa,
men den andre i ordningen, Johan August, af modern undervisad i läsa, skrifva,
räkna, visade tidigt håg för efterbildande af faderns fina snickeri och det dröjde ej
länge innan han äfven i färg begynte åstadkomma bildverk. Men detta var endast
på hvilostunderna. Gossen var nämligen strängt upptagen med arbete i faderns
yrken, såväl möbelsnickeri och bildskärning som jordbruk. Men det arbetsamma
hemmet var ett kärleksfullt hem, och allt efter som gossen växte till, väcktes
föräldrarna till allvarlig eftertanke om hur de skulle ställa för hans framtid:
snickargesäll var icke den bana, till hvilken hans anlag visade hän.
Makarnas tredje och yngsta barn var en flicka, som vid sex års ålder afled,
när Johan August nått in i sitt tolfte år. Då ville han trösta sin mor med något
riktigt vackert. Han hade bara gjort gratulations-ark förut, med kransar,
blomkrukor och änglar på. Nu utförde han en rad vattenfärgstaflor att illustrera en
historisk roman, på hvilken modem satte värde: Van der Veides till svenska
öfver-satta skildring Arvid Gyllenstiema. Det var 1841. Sextio år därefter hade
professorn dem ännu kvar; sedan de haft plats i utställningen af hans arbeten i
Konstnärshuset (katal. n:o 188), skänktes de, jemte mycket annat af professorns
artistiska kvarlåtenskap, till Nordiska Museum.
Gossen blef, efter konfirmation i Nykyrka, en väl vitsordad församlingsmedlem
och var redan rätt bekant i orten. En välväxt yngling var han, af ljus, nordisk
typ. För sex skilling stycket kunde man hos honom få de grannaste och gladaste
lyckönskningsark — en produktion som han äfven under senare årtionden gärna
fortsatte, en glädjekälla i vännekretsen; man fick då se att målaren äfven var ett
stycke af en skald, ty de rosprydda verserna voro äfven målarens verk och troget
hållna i stil af ungdomsårens diktning. Det glada lynnet från Nubbekullens år tog
aldrig skada af utvecklingens strider.
Träskulptur hade Johan August under faderns ledning kunnat förkofra sig uti,
och han karfvade många både små och stora »gubbar». Från Medevi kommo
stundom om somrarna promenerande brunnsgäster ut till Nubbekullen och togo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
