Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En kan väl inte gå som en narr hela
sitt lif för en tös — vill inte den ena, så hittar
man nog någon annan, som vill. Men
hvar-för kunde du inte sagt att du ändå ville, fast
du skulle låta krusa dig. Då kunde jag ju
lugnat mig lite till.
— Ville! Nej du — jag ville inte! Jag
vill inte nu heller — för din skull! Inbilla
dig inte något sådant! Det var bara — bara
för att förarga Alexander ett slag!
— Tack ska du ha! Fruntimmer ä*
fruntimmer — dä ä’ säkert.
Men den som gick och smällde dörren
igen efter sig, det var Theolina. Inte hem —
där sutto de naturligtvis och “kurrade”, de
aporna! Utan till handelsmannens fru, som
alltid hade så godt om kaffebröd och
byslad-der. Och här lades råd. Först sent på natten
gick hon hem. Då var Amalia gången, och
Alexanders snarkningar ljödo tryggt och
godmodigt från kammaren.
Tidigt morgonen därpå bad Theolina att
få låna hästarna.
Hvarför det då?
Jo, hon skulle flytta. Hon ville inte bli
i sin gamla tödelsegård en dag mer, där hon
hade haft så mycket släp, som ingen tänkte
på nu. Men En funnes nog, som såge till den
öfvergifna. Nog skulle hon finna en vrå, där
hon kunde sitta sina återstående dagar — de
blefve nog i alla fall inte många!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
