Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så grät hon en lång vers.
Alexanders hjärta smalt som smör i
solsken. Stackars syster, stackars hans lilla mor!
Det skulle då aldrig hända att hon finge
flytta, hur det sedan skulle gå med honom och
Amalia. Det hade Amalia själf sagt — de
kunde vänta.
Det följde en tid af dof stiltje — luften
var åskmättad.
Alexander blef grubblande och fåmält,
fast alltid vänlig. Han afsade sig alla
kommunala uppdrag och dref omkring på
vägarna, låg ibland på pilevallen och såg på
molnen och köpte ett par tjocka poesiböcker i
blått praktband. Theolina leddes och tyckte
att lifvet inte är värdt en sur sill.
Amalia syntes aldrig i gärden men
Theolina visste att de träffades för jämnan, i
synnerhet om kvällarna.
— Ni tycker väl jag lefver bra länge! *—
sa hon en dag till Alexander, och ögonen
voro fulla af tårar.
— Så du kan snacka, snälla du! Du
skulle bara veta hur mycket Amalia tycker
om dig. Ni skulle bli bekanta bara, du och
hon!
— Prmsch! — sa hon och slog knut på
näsan.
Så en dag kom Theodor. Han hade varit
gift några månader när han helt oförmodadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
