- Project Runeberg -  Nyländska folksagor berättade för barn /
5

(1897) [MARC] Author: Helena Westermarck With: Gunnar Berndtson, Alex Federley, Anna af Forselles-Schybergson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RE

bron, under hvilken han låg. De voro tre prinsessor, som blifvit
förtrollade till korpar, men klockan tolf ’midsommarnatten fingo
de "åter människoskepnad, och det var de som trampade ned
åkern. Hastigt kastade de af sina korphamnar och begynte
springa och trampa. Då skyndade gossen fram och grep en af
korphamnarna, men när prinsessorna varsnade det, kommo de
tillbaka med en förskräcklig fart för att åter få korpkläderna
på sig. Två af dem blefvo då korpar igen, men den tredje,
hvars klädning gossen tagit, hon förblef människa.

De trolofvade sig nu, hon och gossen. Hon hade en ring,
som hon bröt i tu, och gaf gossen den ena halfvan, medan hon
själf behöll den andra. Sedan utsatte de dagen, då bröllopet
skulle firas, men hon förbjöd gossen strängt att för någon yppa,
hvem hans trolofvade var. Därefter skyndade hon bort, och
gossen gick hem.

När han kom hem, frågade fadern, om han äfven kunnat
skydda åkern. Ja, det hade han gjort, och nu skulle fadern
skyndsamt reda till bröllop, ty gossen tänkte gifta sig. Det
rustades till bröllopet, gästerna bjödos, allt var i ordning, till
och med prästen hade kommit, men ingen brud syntes till. Brud-
gummen begynte blifva orolig och undrade: »få se om hon be-
drager mig». — Men när han gick ut på trappan och lyssnade
om ingen hördes af, då ljöd där klangen af bjällror och klockor,
i det hon kom åkande. Nu höllo de bröllop, och torpet fick han,
som var karl att vakta åkern.

Torpet lydde under en kung, som småningom begynte tycka
mycket om den nya torparhustrun. Han beslöt därför att taga
lifvet af torparn och gifta sig med hans hustru. En dag kallades
torparn upp till kungen, som sade, att han ville gifva torparn
en befallning, som denne genast måste åtlyda, eljes skulle han
dö. Torparn lofvade försöka, »men kanske är det så svårt att
jag inte mäktar därmed>, sade han. Men det hjälpte icke, kun-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whnylandsk/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free