- Project Runeberg -  Nyländska folksagor berättade för barn /
22

(1897) [MARC] Author: Helena Westermarck With: Gunnar Berndtson, Alex Federley, Anna af Forselles-Schybergson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jo, nu skall du gå till bärget där borta i vår skog; där
bor ett bärgsrå och till honom säger du, att han måste betala,
det han är mig skyldig.»

Matte tog en säck på ryggen och begaf sig till bärgsrået.
— »Husbonden ber bärgsrået betala pengarna, som han är skyl-
dig» —— sade Matte.

Bärgsrået röt till och sade, att han ingenting var skyldig och
att Matte borde packa sig i väg det fortaste han kunde, eljes
skulle han mista lifvet. Men Matte blef icke rädd utan sade
endast: »betala först, så går jag>.

Då kom bärgsrået ut ur bärget och slog Matte till marken.

> Åhå, vänta litet>, sade Matte. Hastigt kom han åter på
benen, tog säcken, pinade trollet in i den, kastade den så på
ryggen och gick hem med den. Men när Matte kom hem med
trollet på ryggen, blef herren så rädd, att han for bort
och lämnade hela sin egendom i sticket. Nu kom allt arbets-
folk, som icke på länge fått ut sin lön, upp till gården och Matte
betalte dem alla. Så blef Matte herre på stället.

En gång begaf sig Matte ut att fiska. På den färden träffade
han en fiskare, som hade mycket ovanliga fiskdon: metspön som
mastträd och refvar som varplinor. Nu tykte Matte, att han
funnit en riktigt duktig kamrat. En stund metade de tillsammans
och fingo sådana stora fiskar. När de sedan rodde i land för att
koka dem, mötte de en kopparslagare, som smidde åt dem en
så stor kittel, att när vattnet kokade vid den ena brädden, frös
det vid den andra så starkt, att man kunde fara däröfver med
hästar.

Matte och fiskaren gingo ut i skogen för att jaga, medan
kopparslagaren blef hemma och kokade fiskarna. Han gjorde upp
eld nära en källa och hängde den stora kitteln öfver elden. På
aftonen, när maten var färdig, steg en liten gråklädd dvärg upp
ur källan och bad att få smaka på soppan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whnylandsk/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free