Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och smärta. Men ändå kände sig Elna
ensammare i världen än förr, fast hon alltid ansett sig där
vara endast enfrämlingoch en gäst på vägen
till det himmelska’ Kanaan.
Anders kom åter och var mera vältalig än förr. En
eftermiddag höll hon på att giva med sig, då han ej
blott lovade, att hon i andeliga ting själv helt och
hållet skulle få hava sin egen fria vilja, få tala med
vilken präst hon ville, resa för att höra vem hon
behagade och få välja vilka förtrogna som helst, utan
avseende på huruvida de förut haft sin gång där i
gården, utan ock framkastade en vink om fåfängligheten
av denna världens nöjen och tillade, att han hoppades,
det hennes Gud en gång skulle bli även
hans, så att ej ens den himmelska kärleken skulle
hindrande ställa sig mellan deras kärlek till varandra.
Vid dessa ord såg hon på honom såsom aldrig förut.
— Ack, Anders! utropade hon, om du kunde
övergiva dina villors väg!
Men då han, sprittande glad och i den
förhoppning, att han äntligen vunnit henne, lade sin
arm kring hennes hals och fattade hennes hand,
vaknade hennes misstro. Han var dock ett
världens barn, och för dem kunde ju ett Guds barn
ej nog taga sig till vara. Hon drog sig missnöjd
undan för honom, hon blev åter kall och nästan sträng.
Han å sin sida var förlägen för det han överilat sig:
han förstod nog, att hon ej skulle tagas på det sättet,
och att han genom denna smekning förlorat på ett
ögonblick vad han genom långa tiders strävanden
vunnit. Då han efter en stunds tystnad å ömse sidor
steg upp för att gå och vid avskedet framställde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
