Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanliga frågan, sade hon för första gången icke avgjort
»nej», utan lovade tänka på saken till lördagsafton.
Detta var om onsdagen.
Följande natt hade Elna en dröm, som på henne
gjorde ett djupt intryck. Hon tyckte, att hennes mor
kom henne till mötes, klädd i sida, vita kläder och
strålande av överjordisk fägring. Hon gick fram till
sin dotter och sade: »Endast kärleken kan
frälsa människans själ». I ett ögonblick stod
Anders vid moderns sida: han sträckte sina öppna
armar mot Elna. Men då hon ville sträcka ut sin hand
och lägga den i hans, trädde modern emellan dem
och sade: »När prövotiden är all, skolen I
varda ett! Jordisk kärlek hör till jordens
grus och tål ej h i m 1 a g 1 a n s». Så försvann
modern. Men Anders slöt henne varmt i famnen och
sade: »Jag är ditt hjärtas brudgu m». Men i
detsamma var hon av med honom, kände sig ensam och
bedrövad och började gråta. Och — så vaknade hon.
Hon tog drömmen som ett tecken till bifall från
hennes sida. Hon ämnade följa hjärtats röst och giva
Anders »ja»: Den dagen var den lyckligaste i hennes
liv: hon överraskade flera gånger sig själv med att
sitta med händerna hopknäppta, blicken irrande utan
bestämt mål, under det att tankarna flögo vida
omkring, och rocken hade stannat. Hon kunde ej låta bli
att tänka på Anders: de där mustascherna hade hon
aldrig rätt kunnat förlika sig med. Endast krigsfolk
brukade ju sådant skägg. De skulle nog bort — hölle
han av henne, skulle han ej kunna neka henne det. Och
hans muntra leende, hans snälla ögon: han kunde
se så eget på henne. Hon slöt ögonen och såg den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
