Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde. Holger var mycket mild mot henne: han hade
på förhand sagt ifrån, att hon ej behövde ombestyra
någon mat. Han skulle taga matsäck med sig åt dem
båda.
— Du får försöka på att lära dig äta mitt bröd,
hade han skämtande sagt.
Och allt var så nätt och rent, både maten och
smör-äskan och schaletten, varuti det var inlagt. Han var
riktigt munter: hon hade aldrig crott, att kan kunde le
så milt.
Och dock hade han så bred mun: varför hade han
inte mustascher såsom Anders? Alltid skulle bilden
av Anders smyga sig1 med: ett argt och
illfun-digt ting är förvisso hjärtat!! VIII.
VIII.
Veckan hade varit svår nog, där hon i ensamheten
tänkt på gångna och kommande dagar. Huru mycket
än Elna bemödade sig att blott tänka på honom, som
hennes vilja nu skulle undergiven vara, framstod dock
alltid en vänlig och munter bild — bilden av honom,
som förstod att tala så vackert om kärleken mellan
tvenne hjärtan, han, som kunde så mången gripande
vers, och på vilken hon aldrig mera skulle få tänka.
Värst blev det dock på måndagen efter första
lysningen. På eftermiddagen kom Anders Jönssons mor,
förtvivlad och förgråten, opp till Elna och omtalade allt
vad som kvällen förut timat mellan Anders och henne.
— Innan han gick ifrån mig i afse, så sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
