Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja, hon var icke alls i stånd att tänka! Hon endast
undrade, hur det kunde kännas att kyssa en nian —
sin man! Hon hade aldrig kysst någon utom sin mor
och små barn. Hon började darra, som om hon haft
frossa, hon famlade och slöt ögonen till: så fick hon
äntligen knuten färdig.
— Men är det så, att ditt öga är dig till
förargelse, hördes Holgers stämma, klar och kall,
så riv det ut och kasta det ifrån dig!
Och så vände han sig ifrån henne och’ gick ut och
tog på sig tröjan.
Det for en kall rysning igenom henne, då han gick
ut, efter att hava sagt dessa ord, som kanske aldrig
förr av en brudgum blivit sagda till en brud. Var han
då en tolkare endast av lagens hårda bud? Kände han
då ej den staven Lust? Hade det varit Anders,
som skolat vigas vid henne, så hade han visst inte
talat så hårda ord: han hade nog kysst henne, han. Hon
mindes så väl den första söndagsmorgonen, då hon
kommit i tjänst hos hans föräldrar: hon skulle visst
borsta hans rock, innan han skulle gå i kyrkan. Då
tog han henne i armen, såg henne fast och länge i
ansiktet och sade: »När man ser ett sådant där litet,
nätt ansikte, kan man riktigt bli lysten efter en kyss.»
Hon hade börjat gråta och gått ifrån honom: hur han
kunde vilja säga så till henne! ! Hon hade trott sig
vara riktigt ond på honom för ett sådant lättsinnigt
tal; hon kunde åtminstone aldrig glömma det, och
varje gång hon band hans halsduk eller annars stod
tätt intill honom, tänkte hon: — Jag hoppas, att han
aldrig säger så mer. Det var alldeles som om hon
med en viss saknad såg, att han aldrig mer yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
