Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, vad fick ni mer?
— Jo, så kom dår in kaffe och det var verkligen
utmärkt — inte bara cikoriespad! Holger hade
troligtvis själv kokt det: jag minns Jöns talte om, att när han
gick därinne och snickrade, och det bar sig så, att
Holger var hemma någon dag, så brukade Holger
koka kaffe och bjuda Jöns på. Och Jöns var så
kräsen sedan, när han kom hem, och bara gick och
»skräppte» med Holgers kaffe och påstod, att jag alls
inte kunde koka så bra kaffe som Holger, så jag höll
på att bli galen på både Jöns och Holger till slut.
Ja ja, det är ju gott att någon av dem kan — Elna
och Holger, jag menar: Hon har ju suttit flera år
och passat gamlan och där har väl inte varit mycket
att laga av. Men det var något förskräckligt slabb
till grädde de hade!
— Månne det? ! Det var — var skada. För är
inte grädden god, så kan kaffet vara huru starkt och
gott det vill — det smakar ändå ingenting! Hm! !
De hade kanske spätt den med mjölk.
— Nej, visst inte! Det smakar man nog, om man
har lite förmåga och erfarenhet: man kan späda
riktigt god grädde duktiga tag, och den
blir lika god för det. Nej, det var bestämt
ingenting annat än lite blått slabb, som hon hade
skummat av den mjölken, som vi fingo till gröten. Kära du!
Man kan väl begripa, att sådant där folk, som inte är
liksom annat folk och inte är ute och »vändes» ibland
folk, inte får någon riktig grädde. Holger umgicks
ju inte med någon människa nästan, och hon är ju
inte mycket ansedd, hon heller: komma de och vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
