Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att få någon trevnad i hemmet — skada blott, att
det ofta skedde på ett sätt, som söndrade makarna.
Så kunde han stundom på söndagen själv taga kvasten
och sopa, feja och damma samt riva ner
spindelvävarna — något som Elna ej utan skäl tog för
»gliringar». Så brukade han alltid om
söndagseftermiddagen se efter, huruvida barnen voro rena i öronen,
eller tätkammen var mer än vanligt av behovet
påkallad. Vidare fingo de visa fram sina fingrar, och ve
den, som hade nagelrötter!
— Jag har sagt er så många gånger, att man aldrig
behöver ha nagelrötter: det gör ont och ser slarvigt
ut. Varen säkra på, att aldrig en städad karl har
nagelrötter: Prosten hade aldrig en nagelrot. Och hur
lätt är det inte att hålla dem borta! Man bara håller
skinnet ovanför naglarna löst, så att det inte får växa
fast vid nageln. Hit med fingrarna!
Och så sköt han opp det, och det så eftertryckligt,
att tårarna stodo i ögonen på de små, som efteråt
merendels smögo sig ut i bakhuset för att gråta.
Så framskred år efter år det tunga, glädjelösa livet
i Holger Skräddares stuga.
XVII.
Anders Jönsson hade nu i flera år själv haft
regeringen om hand, och hans mor hade bott i
undantags-stugan »på ändan av lolängan», alltsedan Anders blev
gift. Han hade nämligen ett par år efter Elnas bröllop
ingått ett kristligt äkta förbund med Gertrud, den
rike Sven Ols dotter. Gumman hade således fått sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
