Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I bänken n:r 12 satt Anders, dåsig, orakad och
med blodsprängda ögon: det såg ut som han redan
i den tidiga morgontimmen gjort en eller annan titt
i hörnskåpet. Han deltog ej i sången, utan satt med
den slöa blicken riktad på psalmboken.
I fruntimmersbänken mitt emot satt hans moder
med huvudklädet draget djupt ner i pannan. Ej heller
hon sjöng med; men tårarna tillrade strida över
hennes kinder, där sorgen plöjt djupa fåror.
Det vart en djup tystnad i templet, då den gamle,
vördnadsvärde prosten, som numera sällan tjänstgjorde,
besteg predikstolen. Han talade om julen: dess
betydelse som barnens högtid; huru den enfödde
Guda-sonen för människors barn själv blev ett människobarn,
på det alla jordens barn en gång skulle kunna bli
Guds barn: huru den, som icke undfår Guds
rike som ett barn, aldrig kommmer där in;
samt huru endast from och oskrymtad barnatro kan
uppehålla människan i livets strider. Och så kom han
in på kapitlet om barnen: vilken välsignelse de äro i
ett hem, där den store barnavännen är kär för gamla
och unga; huru viktigt det är att uppfostra barnen,
så att de aldrig glömma, att livets korta kval och
strid blott är en vandring till det himmelska
fadershuset; samt huru barnen aldrig må förgäta, vilken
stor tacksamhet de äro skyldiga sina föräldrar för all
omsorg och kärlek. En vis son är sin faders
glädje, men en galen son är sin moders
grämelse.
Djupa suckar och kvävda snyftningar hördes
emellanåt i kyrkan, och kvinnorna snöto sig häftigt. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
