Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och där förnams ett: »ack», »ja, ja», »Herre Gud»,
o. s. v.
Det föreföll Anders som om varje ord varit riktat
just till honom: han vågade ej se upp till
predikstolen, utan satt nedböjd i bänken. Det länge sovande
samvetet hade vaknat, och dess oblidkeliga stämma
hade ett fruktansvärt skuldregister att förkunna. Han
mindes sin barndom, sin konfirmation: huru hade han
hållit sitt döpelseförbund, huru sina löften vid altaret?
Och så mindes han den allt uppoffrande kärlek, som
hans moder med ett aldrig tröttnande tålamod hade
slösat på en son, som till gengäld hade — slagit
henne på själva julaftonen. Rösten inom honom talade
med tordönskraft, och orden från läraren på
predikstolen voro endast ett bekräftande genljud av samvetets
förebråelser. Hans hjärta ville brista, och mot slutet
av predikan föll han i en hejdlös, stormande gråt.
Men när ottesången var slut, fingo de, som voro
i kyrkan, se något, som väckte stort uppseende och
länge utgjorde föremål för Kullarpsboarnas samtal och
utläggningar. Anders gick nämligen bort till sin moder,
grep hennes hand och kysste den, under det stora
tårar strömmade ned för hans ansikte. Läpparna rörde
sig krampaktigt, men han kunde ej få fram ett ord.
Skyndsamt gick han hemåt och återkom ej till
högmässan — tvärtemot vanliga bruket i Kullarp. Modern
blev kvar i kyrkan, men satt hela tiden med huvudet
lutat i händerna.
Vad Anders sade till Gertrud den
juldagsförmid-dagen, blev aldrig bekant, men deras samtal räckte
i flera timmar. På eftermiddagen gick Gertrud in till
11. — Wranér, Valda skrifter. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
