Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jöns Jönsson blev tyst. Ingvar påtade ner askan i
piphuvudet med fingret och sade:
—r Ja, ja. Emellertid är jag trött av att leva
ungkarlslivets glada dagar, som min vän, patron Jeppson
på Kullarp, sade i fjor — och jag har funderat på att
gifta mig.
Ingen svarade något på en stund. Så tände Jöns
Jönsson själv en ny pipa, räckte Ingvar schatullet och sade:
— Var så god, om det ska vara!
Ellemina blev röd: hon tyckte det var för tydligt.
— Tack! sa Ingvar. Jag har emellertid länge
funderat på er Ellemina; det är en nätter tös och har fått
god uppfostran, det vet jag, och har ansedda föräldrar
och har emellertid något så när lika mycket att vänta
en gång som jag har, och lika kalvar leka bäst.
Välstånd ar också en försynens gåva emellertid, som
min vän, inspektoren på Hosarp, säger alltid.
— Ja, den karlen har där alltid varit kloka ord i!
tyckte Jöns Jönsson.
Ellemina satte sig vid norra fönstret. Hon såg att
Janne satt på gropavallen och kastade förstulna blickar
mot fönstren. Stackaren! Måntro han våndades. Ja,
Ellemina satt inte för trevligt, hon, i sin förbidan hur
det skulle lyktas. Hon knäppte samman sina händer
och bad, men hennes tankar voro omöjliga att
sammanhålla: hon kunde ej samla dem till en tydlig, avslutad
bön. Det blev blott ett: »hjälp mig, Herre!» ty jannes
bild trängde sig mellan henne och nådastolen;; hon
kände det, och var bedrövad — på en sådan bön
kunde hon ej hoppas bönhörelse.
— Vi är nu inte i sådana omständigheter som du,
fortsatte Jöns Jönsson, fast vi inte precis ha någon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
