Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sillahistoria, anser att med den gamla människan
menas: »Våra föräldrar, svärföräldrar,
fosterföräldrar», o. s. v. Prästen rynkar missnöjd
ögonbrynen, men först sedan frågan upprepats,
kommer den stackars flickan slutligen på det rätta svaret.
Av rädsla för prästen och i medvetande om att allas
ögon och öron med spänd uppmärksamhet och
tadel-sjuk iver följa dem, som stå där framme inför
Pon-tius Pilatus, bliva somliga alldeles bortkomna och
äro ej i stånd att besvara den allra enklaste fråga.
Peter Ljusasax, den gamle ryktaren på
Fölby-gården, förklarar, att femte budet lyder: »Du skall
dräpa!» Man skrattar i bänkarna, klockarn drar
överlägset på smilbandet och säger halvhögt: »Det går jag
inte in på». Med stort tålamod och enkla förklaringar
söker prästen, sedan han först givit klockaren en
straffande blick för hans opåkallade talträngdhet, att göra
klart för gubben Ljusasax, vad som menas med
att dräpa, men förgäves: han erhåller alldeles inga eller
också alldeles vanvettiga svar. Slutligen blir Petter
trött av allt detta frågande: han fattar mod och säger
till kyrkoherden: »Jag skall säga som det är: jag är
för gammal — jag kan inte nu länger. Men pojken
min, han är duktig, han kan med vad som helst och
han har blivit fri volontör i år — det är bäst han får
göra reda för de där missgärningarna!»
Själva kyrkoherden har svårt för att hålla sig
allvarsam.
— Kan du slutligen säga mig, huru en
människa bör i sin kristendoms övning
rätt använda dessa fem huvudstycken?»
frågade prästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
