Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öknen». Jag tänkte också i kväll: du ska väl gå hädan
på den heliga kvällen, liksom du den dagen har kommit
hit. Men det var inte Herrens vilja det skulle ske ännu
— han har väl bruk för Kage-Johanna lite än, väl. Där
är den lille pojktultingen — husarens, han som sköt
sig; modern är på hospitalet, och den lille stackarn
har ingen annan än mig att »hydda sig till» — honom
kan jag väl vara till nytta för, och därför skulle du,
Sven, ut och söka opp Kage-Johanna på fäladen i
kväll. Hur kom det sig, att du gav dig ut?
— Å, jag skulle ut och ge grisen lite mer, därför
att det var julafton. Och så skulle jag ut och höra,
om där var någon, som sköt ute i gårdarna här
omkring.
— Ja, »Han leder människornas hjärtan som
vattubäckar!» suckade Johanna fromt och knäppte samman
sina händer, och för visso var det en varm bön, som
höjdes till julens konung ur detta förnöjsamma och
ödmjuka hjärta.
I detsamma knackade det på dörren, och en lyktas
sken glimmade genom det rengjorda fönstret, som
var mitt för »mullsyrkagången».
— Nej, jag tror i kväll så... sa mor.
— Här är plats till flera, sa far. Vi ha långhalm att
bädda med på golvet och pressjärnen kunna de få
under huvudet. Och en hel fläsksida, som inte är rörd,
ha vi också, mor.
— Och kakor finns här också, mente Johanna.
Dörren öppnades, och in trädde Jöns Måns Erik.
— Guds fre’ och en glad jul! sa han muntert och
glatt, men blev liksom lite haj, när han fick syn på
den främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
