Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
togo gästgivarens mig opp som deras eget barn, och
där var jag i aderton år.
— Så var det, fortsatte hon, en julafton som Nils
var kommen dit att tjäna vid Mickelsdag — då blevo vi
överens, att vi skulle slå våra påsar ihop: ett år
efter precis blevo vi gifta — på själva julafton. Och
sedan levde vi samman i femton år i Herrens fruktan,
och bra hade vi det, ty Nils var en rysliga snäller
man, och både pågen och tösen artade sig väl, så
att om någon har varit lycklig på jorden, så har det
varit jag. Och det säger jag dig tös! sa hon till Ingar,
»stora syster», som såg så stint på Johanna med sina
stora blå ögon, när du ska gifta dig, så tag ingen
utan du riktigt tycker om honom — han må då vara
fattig eller rik.
— Är du vilse? sa mor. Tösen tänker väl inte
på sådant — hon är inte mer än sjutton år! Hon
kan tids nog komma — —
— Det vill säga: ett halvt år äldre än du var, när
du gifte dig, mor! sa far och skrattade. Annars har
hon bittida moget att brås på. Jag var heller inte
gråhårig — två och tjugo år.
— Ja, då kan en vara säker, att hennes tid kommer
snart! sa Johanna.
— Och så var det en annan julafton. Nils var nere
på ån och stångade ål, och hur han gick där i snöfyket,
så kom han ner i en vak, och jag fick aldrig se honom
mer i levande livet. Ja, det var en svår och tung
julehögtid, men — »Herren gav och Herren tog, välsignat
vare Herrens namn!» Två år senare dogo båda barnen i
kopporna — pojken julafton och tösen på juldagens
morgon. Se’n dess har jag varit »som en pelikan i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
