Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallades efter honom för Kullagården, eller bara Kulla.
Är han med? Nå!
När han så hade gått till sina fäder, delades
hemmanet mellan hans fyra söner. Och de hade fått var
sitt vedernamn: den ene hette Snuse-Kull, för det
han alltid gick och prekade i snushornet; den andre
Duse-Kull, för den orsak att han alltid levde i sus
och dus och såg sömnig eller dusig ut; den tredje
Röde-Kull, efter det han var rödhårig, och den fjärde
Blåe-Kull, emedan han alltid gick i mörkblåa
vadmalskläder, som smeto, så alt han alltid var blå både om
händer och om näsa. Det är klart, att när så hemmanet
delades, kallades utbrytningarna Snusekulla, Dusekulla,
Rödkulla och Blåkulla. Så hänger den saken samman,
sa skräddaren, när han hade sprätt sönder västen.
När Blåe-Kull hade slagit vantarna i bordet, köpte
min far, gamle Ingeman Jeppsson, hans ställe, och
därför är jag, skam till sägandes, född i Blåkulla.
— Nå, då har du, far, varit där mer än jag!
— Nå, då begriper jag, sa jag. När mor Marna for
dit med alla gamla käringar här i byn, så hade hon
haft bröllop med Jeppa, va? Det var annandagen?
-t- Det tog på pricken, sa Sven Måns Lars, när han
sköt näsan av sig. Noga räknat, var det varken
första eller tionde gången. Hon hade varit där på gille
ett par, tre gånger, och det var inte fritt, att hon
hade kilat in om trädgårdsgrinden ett par
söndagseftermiddagar — för att se sig tillfälle att kunna snylta
sig till en kyss av mig, kan jag tro.
— Ja, vad man kan vara tyntig i sin ungdom, sa
Marna.
— Jo jo, men, san!
»I sin u-ungdom!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
