Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Speleman stängde stött sin lucka, och om några
minuter kom naturligtvis Eskil tillbaka och bad honom
för all del skriva Ola Mårtenssons namn också inunder
byanamnet.
— Kunde du inte så väl sagt det genast, din
kålstock? murrade Per Speleman.
Han slog luckan igen mitt för näsan på drängen,
vred i komisk förtvivlan sina händer, så att det
knakade i knogarna, ropade på sin dotter, som sysslade
inne i kammaren, blev otålig, när hon inte kom genast,
ropade högre, ja, nästan gallskrek, till dess hon stack
huvudet genom dörren och lugnande sade:
— Nej, men tåla sej, lille gubbe! Jag var väl tvungen
att tvätta händerna, när jag hade stått och spickat sill
— jag vet nog hurudant elände här blir här i huset,
när där kommer sillafjäll på nycklarna eller händerna
lukta sill!
Då lugnade sig strax Per Speleman, talade om Eskils
besök och var vid ypperligt humör, fast han gnydde.
— Och sådana djäkra snösockar ska man ha att dras
med både bittida och sent — för usla sexti riksdaler
om året. Hade jag inte dig att sörja för, så min liv
och fattiga skinntröja jag skulle — —
— Sörja för?! Vara glad för, menar lille gubben väl,
avbröt den skälmaktiga tösen, som visste att linda
den gamle om lillfingret: hur han än stormade och
väsnades med andra människor, lade han dock alltid
band på sitt häftiga lynne i hennes närvaro.
Såg det någon gång ut till storm, behövde hon blott
gå bort till honom, sakta stryka honom på kinden eller
handen och säga:
— Å, var har jag min gamle, snälle gubbe?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
