Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och strax strålade ett soligt leende fram under de
buskiga ögonbrynen.
*
Prosten hade engång sagt om Per Speleman, att
han var »en gammal idealist». Som ingen i Smörby
på den tiden visste vad härmed kunde menas,
översattes uttrycket med »en gammal tosing» och det
tyckte de gamla, rika knasarna var bra sagt. Och
alldeles rätt också. Ty med allt skäl borde väl den kallas
»en gammal tosing», som fann sitt högsta nöje i att
spela fiol, inte samlade på kistbottnen, utan var nöjd
om han hade sitt bröd för dagen, först sörjde i flera
år för det han inte fick den han ville ha, och sen tog
en sjuklig, fader- och moderlös tös till kvinna, när
han kunde blivit rikt gift, och som sade rent ut vad
han tänkte, om det så var till själva kyrkvärden
Anders Åstradsson. Och ändå kunde ingen på allvar
bli riktigt ond på den gamle tosingen, ty det var ju
ändå »ett beskedligt skrå»; ja, mer än en av de äldre
åbodöttrarna skulle gärna velat bli ett stöd för den
gamle änklingen och en mor för hans lilla Ebba, den
rara tösen med de uttrycksfulla ögonen.
Hon var inte lillgammal — som ofta fallet är med
flickor, vilkas hela uppfostran varit överlämnad
åt manlig hand. En av de första, som besökt kvinnlig
folkhögskola, hade hon sedan ägnat sig åt finare
handarbeten, var skicklig i matlagning och hade i de äldres
ögon blott det felet att hon ej var rik, ty vänlig,
anspråkslös och undfallande var hon alltid. Utrustad
med en härlig sångröst och fint öra, kvittrade hon
dagen i ända, till stor fröjd för Per Speleman, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0041.html
