Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämma, aldrig! Men kiva med far vill jag inte
— vi få tåla oss, tills han ger med sig! Och det får
du vara nöjd med!
*
Per Speleman hade inte hunnit många steg ut om
dörren, förrän han mötte Bengta Erika, som just
hade ämnat sig till honom. Hon följde honom hemåt,
och de satte sig på gungbrädan i trädgården. Hon
berättade nu om Anders Åstrads frieri för Nils.
— D*ä dagsens sanning, fastän dä ä ett spektakel
rent — jag kunde vara hans mor och börjar bli en
gammal käring.
— Hm, min liv och fattiga skinntröja tycker jag det
är desamma röda kinderna som du hade förr i världen,
när hela livet lekte för oss — ja, det var då, det!
— Jag kan väl tro, att du har lagt mig stor skuld
på många gånger, men jag kunde inte göra annorlunda.
Nu kan jag gärna säga dig det: Far hade varit
förmyndare för Erik och var inte van att föra
räkenskaper — och så kunde han inte reda det. Jag tror
inte att far med vett och vilja gjort ett runstyckes
orätt, men hur det var — Erik sa där skulle bli process,
om inte jag gav med mig. Jag kunde inte föra min
far inför domstolen, jag kunde omöjligen — jag måste
ge efter, fast det var orätt, i synnerhet mot dig.
Men har du inte förlåtit mig förr, så vet jag du gör
det nu — eller hur!
Per fick tårarna i ögonen och det var rörande att
se hur han kämpade med gråten.
— Det gör mig så gott, sa han till slut, att du
inte svek mig för det jag ringa var — hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0054.html
