Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad är det för något — »revlation»?
— Det är rebelleri — de ha satt av kungen och
riva ner kyrkorna och flå prästerna och bränna opp
herregårdarna.
Åke Väskeman lade aldrig fingrarna emellan, när
det gällde att intressera åhörarna. Han njöt, när andra
hisnade, och gjorde en hel revolution av några
gatu-oroligheter.
— Ack, då är det på världens sista tid! sa Mätta.
— Det har det varit länge! murrade
Bergvall-skan argt.
-— Den antikristiska nöden! himlade sig
skräddarekäringen.
— Ja, om morgnarna! väste Bergvallskan.
— Spörjs här något ute i byarna? frågade mor.
— Ja, men det är mest eldsvådor och elände!
mente Åke.
— Ack, när är det annat i denna syndiga världen!
sa Hanna.
— Där är en, som har hängt sig ute i Bockarp!
— Å nej! Vad säger du?!! ljöd det från alla munnar..
— Jo, ett fruntimmer, en ung människa — inte mer
än två och tjugu år, Ola Ols Else — den store gården
vid bäcken!
— Nej!! Nej, det är väl aldrig möjligt?! Ååå!
— Joomen, och det om halsen på en änkeman med
åtta barn!
— Ah, du är en sådan tosing!
— Nej, änkemannen var en tosing och hon var en
tosa! murrade Bergvallskan och grinade otäckt. De
borde ha prygl, bägge två!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
