Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och kvickt som en vessla nöp hon det.
Skräddarekäringen blev blek om näbben.
— Jaasåå! sade Bergvallskan hånfullt, när hon sett
på sigillet. Jasååå! Då är det sant ändå, att ni brukar
bryta breven!
— Människa! sa Åke Väskeman högtidligt och stötte
med sin käpp i golvet. Det kostar huvudet och högra
handen! Människa!! Tänk på din ändalykt! Huvudet
och högra handen! säger jag dig!
— Ja, dem skulle skräddaretävan ha mist för länge
sen, om där hade varit bevis på henne bara. Jaaså!
Men se, nu sitter hon där. Jag tog vittnen hemma,
att det var förseglat med en tolvskilling och — se nu
själv, Åke! Du, som hör till postverket! Nu är det
förseglat med en tröjknapp — och här ligger sigillet
i sykorgen! skrek hon och grep förtjust en knapp.
Jämför, Åke! Se så, nu ä ni fast, byke! Sen ska ni
se allihop, så ni kan vittna. En, som inte ljuger, har
stått utanför fönstret en kväll och sett hur ni satt och
läste ett uppbrutet brev — nu ska han också fram!
Jaasåå!
Hon skrattade så hemskt, så man tyckte det
tassade i krokarna, och den tandlösa munnen drogs upp
till öronen.
— Är det på det viset, så hjälpe er vår Herre! sa
Åke med dov röst, reste sig och knäppte tröjan liksom
ville han stänga all besmittelse ute.
Det kom så burdus på skräddarekäringen, så hon
fick inte fram ett ord. Men det syntes, att hon var
rädd.
— Jag hade inte för allt smör i Smålen velat att
det brevet skulle komma i galna händer, och jag sa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
